Josefine gästbloggar

Publicerat: 2011-08-18 / 20:38:30 | Kategori: Gästbloggning
Hej alla LoveNessie läsare! Några av er vet säkert redan vem jag är, några inte. Tänkte dra en kort presentation om mig, sen ägna resten av inlägget om käraste Nessie (som jag hade innan Emelie i 4 år).

Mitt namn är Josefine Åberg, är 14 år och börjar 8an nu till hösten. Har en egen ponny vid namn Samson som har varit i min ägo sen 1 maj 2011, alltså är han än ganska ny för mig :) Samson och jag har hunnit starta några tävlingar tillsammans men vi satsar mer nu mot hösten då vi hunnit träna mer tillsammans. Vi två (jag och Samson) satsar på dressyren och långsiktigt mål är SM innan jag är 18 och inte får tävla ponny längre. Kortsiktigt är att jag ska kunna ha honom mer mellan hand och skänkel samt rida över godkänt på LA nivå. Vi tränar för fullt och är nu med i Siggestas ponnylag i dressyr div 2 som går av stapeln nu i höst, är enormt taggad! 
Nu borde ni veta lite mer om mig och min Samson iallafall. Jag har en egen blogg som jag driver tillsammans med min bloggpartner Ebba, vår blogg heter dressyrponnisarna.blogg.se och du kan besöka den HÄR för mer info om mig och Samson! Varnar er som inte orkar läsa så mycket, detta kan bli ett långt inlägg då Nessie betyder så oerhört mycket för mig och vi hade ändå 4 år tillsammans.

Vi tar det från allra första början.. Hösten 2007 hände något stort, jag var 10 år och mitt liv förändrades HELT! Jag fick förfrågan om jag vill bli medryttare på Säbys Goodness (även kallad Nessie) och fick då provrida henne. Minns provridningen som om det vore igår, haha. Det gick åt skogen OCH det gick så himla bra! Fick känna på alla hennes sidor, sur och bromsig, arg, överpigg, lugn, glad och super lydig. Även fast det gick så pass dåligt som det ändå gjorde var jag liksom fast och ville fortsätta. Hallå, jag skulle få börja hjälpa till med en ponny som min egen? Vem tackar INTE ja ;)



Första tiden gick helt ok, hon var inte fin nånstans när jag red men hon slängde samtidigt inte av mig. Efter ungefär ett halvår skulle jag tro började en helt annan sida av Nessie ploppa fram. Hon blev sur och testade mig för fulla muggar, jag blev grymt osäker och blev nästan t.o.m RÄDD för Nessie, jag var fortfarande bara 10 år och en brun liten ponny försökte sparka och bita mig vid hantering samt slänga av mig vid ridning.. Tappade självförtroendet totalt och det gick bara sämre, jag förstår inte i nuläget att jag ens VILLE fortsätta! Men jag kämpade vidare och SKULLE klara detta!

Tiden gick, vi startade bla. vår första tävling på hemmaplan som ägde rum den 6 juni 2008. En LC:1, runt 53 % har jag för mig. Hon var inge vidare fin när jag red på det viset men vi startade iallafall! Inte alls snyggt ridet av mig för den delen heller.



Jag hade kommit över rädslan över Nessie och kämpade med att få upp mitt självförtroende, nu gick allt bara framåt med Nessie! Vi fortsatte träna för fullt, hade roligt och lärde känna varandra. Fortsatte tävla och startade även någon LB lite senare på året. Hon testade mig fortfarande, jag åkte av en massvis med gånger men det fanns även ridpass då jag var riktigt nöjd!
Vi satte nya rekord för oss, början på 09 fick vi då ett nytt "ekipage-rekord", en LB på 63,79 % om man ska vara exakt (och nej, jag minns inte den exakta procenten i huvudet men jag fusk-tittar på dom gamla protokollen!).



Vi hade underbara uteritter, massa härliga stunder och jag började förstå Nessie bättre och bättre och hon mig. Nessie och jag kom riktigt bra överenes, även fast jag fortsatte att åka av om det blev missförstånd mellan oss, hon var inte på humör eller jag red dåligt en dag. Dock hade vi en liten svacka i dressyren om jag inte minns HELT fel, jag förstod inte vad jag gjorde för fel! Men jag gav verkligen inte upp, skulle verkligen lära mig rida på riktigt!

Våren 2009 var vi i full gång och det gick riktigt bra för oss, vi red vår första vinst i LB:1 på ungefär 62 % den sista maj. ÄNTLIGEN! Efter alla motgångar så fick jag äntligen min belöning, man får slita hårt med Nessie men när man väl får sin lilla lilla belöning är det värt varenda minut man slitit! Helt underbar känsla!



Det gick bättre och bättre för oss med allt! Resultaten i LB blev allt högre, slutet på 09 tog vi nytt rekord på LB igen då med 65,86 % på hemmaplan! Början på 2010 debuterade vi LA, dock var det ingen ritt jag var nöjd med över huvudtaget. Hon var spänd och jag tappade henne en del, det slutade iallafall på 60 %!



Jag och Nessie hade verkligen funnit varandra, 2010 var vårat klart bästa tävlingsår (våren)! Satte nya rekord hela tiden, var ute och tävlade på farsta bla och fick då 68 % och vann, var på Siggesta och fick 67 % i LC och vann, 66 % i LB och kom tvåa och vi var ute massa och tävla! Var även med i Siggestas ponnydressyrlag div 3 under våren!



Sommaren 2010 skadade sig Nessie i sommarhagen, och jag bröt benet.. Så både hon och jag var lite "invalida" på sommaren och början på hösten, mitt gips togs bort samma dag som Nessie blev av med sitt bandage. Nu var det då dags får både hon och mig att sättas igång långsamt! Det blev då igångsättningn under hela hösten. Till vintern var vi fit for fight igen! Det var även under 2010 som Nessie flyttade ner till privathästarna och hon blev min "lite mer seriöst" på heltid, alltså min på helfoder. Innan hade jag haft henna alla dagar i veckan fast inte på foder. Fick lite mer ansvar nu!


Under igångsättningen

Vintern 10/11 (alltså nu i vintras) var vi helt återställda, och startade vår första tävling efter skadan, det var en LA:1 och gick hur bra som helst! Hon var helt underbart fin och vi skrapa ihop ungefär 65 %.



Våren 2011, vår sista tid tillsammans. Startade inga tävlingar då pga att jag bara ville ta vara på den sista tiden med världens finaste Nessie. Bara ha kul och inga krav! Vi lyckades helt klart, med allt. Från att hon bara kasta av mig och jag var kostavligt rädd för henne, till att starta LA på 65 % och kunna varandra utan och innan. Hon litar på mig, och jag på henne. För mig är hon det viktigaste som hänt mitt liv, hon är en stor del av mitt liv och det är pga henne som jag står där jag står idag. Både som ryttare och person! Hon har stärkt mig något enormt som person, hon har lärt mig ALLT som har med hästar att göra. Hur man rider, sköter hästen och helt enkelt allt kring hästar. Har ingen aning vad jag gjort idag om jag inte hade haft henne i mitt liv, kanske hade jag slutat ridit? Eller gått kvar på ridskolan en dag i veckan? Vem vet.. Nu står jag iallafall här, med båda fötterna på jorden och det är tack vare den här fantastiska lilla b-ponnyn Nessie.. Slänger upp lite andra bilder från våran tid tillsammans också, har bokstavligt tusentals bilder på den här lilla krabaten! Finaste tjejen..











Har hur mycket mer bilder och filmer som helst, så det räcker och blir över.. Men dom här får räcka! Det blev ett rätt långt inlägg fast jag verkligen drog ner på "händelserna" och förklarade inte alls detaljerat och verkligen inte allt, men det skulle helt allvarligt ta minst 4 år att skriva (så många år jag hade denna fina häst).

Vet inte hur jag ska förklara min kärlek till den här ponnyn, men jag älskar henne över hela mitt hjärta och hon kommer alltid ha en stor och speciell plats i mitt hjärta. Hon är bäst ♥

/Josefine

Tussen Tack snälla Jossan för att du gästbloggade här!
Du och Nessie var verkligen ett speciellt par som jag är helt säker på att ALLA kommer komma ihåg!
Jag hoppas att jag kan få en lika bra relation men Nessie som du hade!
Tack en än gång för att du tog dig tid att skriva detta inlägg!

/Emelie